michellehakansson

stackars denna blogg och stackars den som läser (fast det är nog ingen som gör det längre) varje gång jag postar ett inlägg sprider sig bitterheten sakta men säkert rakt igenom hela inlägget. så negativt och gnälligt hela tiden va, det tycker jag med. därför har jag bestämt mig för att försöka vara glad på heltid. jag vet inte hur det kommer att gå men jag kan ju i alla fall ge det ett försök. sen ska jag sluta tycka synd om mig själv med, för det är faktiskt inte ett dugg synd om mig. förutom när jag måste jobba 12-22 6 dagar av 7, så är det lite synd om mig. men värre än så blir det ju inte så det finns inte så mycket att vara gring och gnällig över. just nu saknar jag alla vänner i edsbyn förfärligt mycket, även såna som jag inte alls hängt med på hur länge som helst. det blir väl så när man kommer på att man faktiskt flytta bort, eller flytta till ett nytt hem. då är vännerna någon annanstans och man kan inte längre bara kila över för att ses en sväng. jag är ju lite emot förändringar och tycker att det är lite jobbigt när man glider ifrån vänner, men det är ju faktiskt en del i livet det med. och att sakna, det är ju faktiskt egentligen något bra, det är väl i alla fall ett slags tecken på att man tycker om sina vänner så pass mycket att det är jobbigt att vara ifrån dom. den 20 december åker jag i alla fall hem i en vecka. sen ska jag planera in en till vecka i slutet på januari tror jag eller i början av februari. för jag måste vara hemma mera, jag får ju sådan fruktansvärt hemlängtan annars och känner mig inte riktigt som mig själv. men nu är det dags att sova och invänta världens bästa pojkvän.TJINGELING